Nu blev det nåt helt annat.
Frimurare har sedan länge ofta förknippats med blod- och offerriter, dödskallar och hemliga sällskap. Till och med har det florerat rykten om att man ätit barn under sina seanser. Jag minns så sent som på åttio- och nittio-talet Expressen-artiklar i ämnet. De gjorde nog fina lösnummerförsäljningar när det begav sig.
Denna bild har även bankats in i min arma själ och skalle vilket har smittat av sig på alla typer av ordensällskap och loger. Ordensällskap har för mig blivit en symbol för det gamla, konservativa och rigida med kristna förtecken bland aristrokraterna i vårt samhälle. En dold kristen maktfaktor med andra ord.
Till min förvåning läste jag i Populärhistoria (6/2007) att forskare menar att frimureriet var en skola för upplysning och demokrati på 1700-talet, det vill säga innan demokratins utveckling var ett faktum i politikens Sverige. Andrea Önnerfors, forskare i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet, beskriver själva frimurarritualerna där deltagarna blir invigda i ett mysterium som syftar till att ge individerna nyckeln till sin egen storhet - att förbättra sig, frigöra sig från arvsynden och bli mästare över sig själv!
Detta känns långt från Luthers arvsynder och kyrkans makt över den lilla människan under 1700- och 1800-talet. Kyrkan torde slagit rejält bakut och man blir därför misstänksam när man samtidigt ifrågasätter de fördomar man har om frimurarloger. Är den svenska kristenheten upphovsman till historier om att frimurare äter barn och dricker blod? Det låter ju faktiskt rätt troligt, kyrkan har ju genom historien skapat de mest groteska vanföreställningar om sin omvärld för att skrämma människan till underkastelse.
Faktum är att den svenska frimurarlogen har en mer kristen förankring än övriga frimurare i världen vilket i så fall skulle omkullkasta min konspiratoriska idé ovan, men även inom kristendomen och hos lutheranska tokar finns det liberala falanger. Vissa grupperingar kanske såg gud inom sig själv, i sitt eget unikum, och fann sin motsvarighet i frimurarloger istället för i kyrkan.
Jag skall jobba vidare med min nya knäckta fördom och genast skärpa mig så fort jag hör ordet "frimureri". Jag skall omforma och förändra de kognitiva scheman som tillfälligtvis råder bland mina hjärnvindlingar. Jag lovar.
Medvetenhet är nyckeln.
Frimurare har sedan länge ofta förknippats med blod- och offerriter, dödskallar och hemliga sällskap. Till och med har det florerat rykten om att man ätit barn under sina seanser. Jag minns så sent som på åttio- och nittio-talet Expressen-artiklar i ämnet. De gjorde nog fina lösnummerförsäljningar när det begav sig.
Denna bild har även bankats in i min arma själ och skalle vilket har smittat av sig på alla typer av ordensällskap och loger. Ordensällskap har för mig blivit en symbol för det gamla, konservativa och rigida med kristna förtecken bland aristrokraterna i vårt samhälle. En dold kristen maktfaktor med andra ord.
Till min förvåning läste jag i Populärhistoria (6/2007) att forskare menar att frimureriet var en skola för upplysning och demokrati på 1700-talet, det vill säga innan demokratins utveckling var ett faktum i politikens Sverige. Andrea Önnerfors, forskare i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet, beskriver själva frimurarritualerna där deltagarna blir invigda i ett mysterium som syftar till att ge individerna nyckeln till sin egen storhet - att förbättra sig, frigöra sig från arvsynden och bli mästare över sig själv!
Detta känns långt från Luthers arvsynder och kyrkans makt över den lilla människan under 1700- och 1800-talet. Kyrkan torde slagit rejält bakut och man blir därför misstänksam när man samtidigt ifrågasätter de fördomar man har om frimurarloger. Är den svenska kristenheten upphovsman till historier om att frimurare äter barn och dricker blod? Det låter ju faktiskt rätt troligt, kyrkan har ju genom historien skapat de mest groteska vanföreställningar om sin omvärld för att skrämma människan till underkastelse.
Faktum är att den svenska frimurarlogen har en mer kristen förankring än övriga frimurare i världen vilket i så fall skulle omkullkasta min konspiratoriska idé ovan, men även inom kristendomen och hos lutheranska tokar finns det liberala falanger. Vissa grupperingar kanske såg gud inom sig själv, i sitt eget unikum, och fann sin motsvarighet i frimurarloger istället för i kyrkan.
Jag skall jobba vidare med min nya knäckta fördom och genast skärpa mig så fort jag hör ordet "frimureri". Jag skall omforma och förändra de kognitiva scheman som tillfälligtvis råder bland mina hjärnvindlingar. Jag lovar.
Medvetenhet är nyckeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar