Efter några dagars skidsemester känner jag mig lite sliten i kroppen så jag fick ta det piano idag.
Get-up, 20 kg: [1/1] x 5
Get-up, 24 kg: [1/1] x 3
Get-up, 28 kg: 1/1, 1/1
Windmill, 16 kg: 4/4,
Windmill, 20 kg: 6/6, 6/6
Har ju kört get-up på gymmet som uppvärmning ett tag men nu är det dags att börja köra den på allvar igen. Har aldrig gått högre än 24 kg med den nya "bryggan", klarade för drygt ett år sen 32 kg men då utan den tillförda bryggan.
Det är rätt vanligt att nybörjare har svårt att ta ut steget bakåt ordentligt när de skall börja gå tillbaka igen från stående over-head lock-out. Det är lite lurigt att ta ett steg bakåt i "tomma intet" men gör man inte det blir plötsligt positionerna senare för täta. Detsamma händer när man börjar lasta på tungt märkte jag idag, i alla fall om underlaget är något halt vilket det var (barfota på äkta matta). Kul att man blir sin egen klient ibland. :)
Windmillen känns allt säkrare förövrigt.
Var som sagt och åkte skidor några dagar, i Hemsedal närmare bestämt. Sist var det -92 jag stod på ett par slalomskidor så det var med spänning som jag klickade på bindningarna. Idag existerar det ju bara korta och lättsvängda carvinskidor men själv är jag upplärd på den gamla långa och raka skidan. Det gjorde att det var lätt att åka även om man körde med gammal teknik - med skidorna tätt ihop etc - men mina framsida benmuskler fick slita hårt, framförallt Rectus femoris som blev smått överansträngda ett tag. Men det är ändå otroligt hur det neurologiska muskelminnet kommer ihåg rörelsemönster när det väl har fastnat, förevigt verkar det som.
Sista dagen testade jag snowboard och hyrde därför en bräda. Inte lätt men det hade jag heller inte förväntat mig. Första knappliften gick åt helvete och jag fick gå upp första backen, sedan hoppade jag upp i efterföljande två sittliftar till toppen. Fick en del hjälp av en som reste med som tur var. Det är väl egentligen därför jag känner mig lite öm och sliten idag. Man blir ju inte precis mjukare med åren. Röv, handleder, nacke men i stort sett hela kroppen fick ta emot en hel del fall. Plyometrisk träning på en funktionell nivå, helt enkelt.
Men jag fick ändå mersmak. Kroppen fick jobba på en helt annan nivå än när man har stavar och två skidor - bålen och core-musklerna fick jobba på högvarv vilket också känns idag. Nästa gång skall jag lära mig åka bräda på riktigt.
Det mest positiva var ju att rygg höll utan problem och benet gjorde inget väsen av sig heller, inte mer än vanligt i alla fall. Kanonföre och sol två dagar av tre och det var svårt att hitta nåt att klaga på. Möjligtvis de norska priserna. :)
Det är rätt vanligt att nybörjare har svårt att ta ut steget bakåt ordentligt när de skall börja gå tillbaka igen från stående over-head lock-out. Det är lite lurigt att ta ett steg bakåt i "tomma intet" men gör man inte det blir plötsligt positionerna senare för täta. Detsamma händer när man börjar lasta på tungt märkte jag idag, i alla fall om underlaget är något halt vilket det var (barfota på äkta matta). Kul att man blir sin egen klient ibland. :)
Windmillen känns allt säkrare förövrigt.
Var som sagt och åkte skidor några dagar, i Hemsedal närmare bestämt. Sist var det -92 jag stod på ett par slalomskidor så det var med spänning som jag klickade på bindningarna. Idag existerar det ju bara korta och lättsvängda carvinskidor men själv är jag upplärd på den gamla långa och raka skidan. Det gjorde att det var lätt att åka även om man körde med gammal teknik - med skidorna tätt ihop etc - men mina framsida benmuskler fick slita hårt, framförallt Rectus femoris som blev smått överansträngda ett tag. Men det är ändå otroligt hur det neurologiska muskelminnet kommer ihåg rörelsemönster när det väl har fastnat, förevigt verkar det som.
Sista dagen testade jag snowboard och hyrde därför en bräda. Inte lätt men det hade jag heller inte förväntat mig. Första knappliften gick åt helvete och jag fick gå upp första backen, sedan hoppade jag upp i efterföljande två sittliftar till toppen. Fick en del hjälp av en som reste med som tur var. Det är väl egentligen därför jag känner mig lite öm och sliten idag. Man blir ju inte precis mjukare med åren. Röv, handleder, nacke men i stort sett hela kroppen fick ta emot en hel del fall. Plyometrisk träning på en funktionell nivå, helt enkelt.
Men jag fick ändå mersmak. Kroppen fick jobba på en helt annan nivå än när man har stavar och två skidor - bålen och core-musklerna fick jobba på högvarv vilket också känns idag. Nästa gång skall jag lära mig åka bräda på riktigt.
Det mest positiva var ju att rygg höll utan problem och benet gjorde inget väsen av sig heller, inte mer än vanligt i alla fall. Kanonföre och sol två dagar av tre och det var svårt att hitta nåt att klaga på. Möjligtvis de norska priserna. :)
You Make Loving Fun har börjat blogga igen, följ dem till RKC-certifieringen i Danmark i maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar